|
|
|
Vanligt vatten kan bli vänligt vatten. |
|
När vattnet sipprar igenom jord och berg, löser det upp och tar till sig
hårdhet, rost, syror, obehaglig smak och lukt samt ämnen och produkter som
på grund av människornas industriella aktiviteter har hamnat i naturen.
Några föroreningar - grumlighet och färg - är synliga, andra märks kanske
genom en obehaglig smak och lukt. Många föroreningar är osynliga, smak- och
luktfria. De märks endast genom de problem som de förorsakar, när vattnet
används. |
 |
|
Under sin långa väg från molnen till tappkranen tar vattnet upp föroreningar
från den rök och dammförorenade atmosfären. |
|
Exempel på vad vattnet kan innehålla |
Aggressiv kolsyra
Man talar ofta om aggressiv kolsyra,men egentligen är det
vattnets
pH-värde, som kan användas som ett mått på vattnets förmåga att angripa
metall. Det går inte på ett enkelt sätt att säga vilken typ av vatten, som ej
fräter på metall, men ju lägre pH-värdet är, desto starkare blir angreppen.
Frätskador sker såväl på stålrör, galvaniserade som kopparrör. Härigenom
förstörs, mer eller mindre långsamt, rörmaterialet samtidigt som
korrosionsprodukterna röd rost eller gröna kopparutfällningar gör vattnet
olämpligt. |
Järn och Mangan
Järn och mangan är mineral, som ofta förekommer i vatten. De
utfälls lätt vid kontakt med luft (mangan dock endast vid tämligen hög
alkalitet), utfällningen går snabbare och blir mer fullständig vid uppvärmning.
Vattnet ser därför rostigare ut, när det kommer ur varmvattenkranen.
Järnutfällningar kan sätta igen rörledningarna och gör vattnet oanvändbart för
de flesta ändamål. Eftersom mangan endast utfälls vid hög alkalitet vållar det i
regel inga direkta olägenheter. Så kallade manganbakterier kan emellertid uppstå i
manganhaltigt vatten. |
Färg, lukt och smak
Vid sönderfall av växtdelar bildas humus, som ofta
förekommer i ytvatten i form av kolloid. Humus gulfärgar vattnet och kan verka
oaptitligt. Fräter vattnet på rårmaterialet kan vattnet bli rost- eller
grönfärgat, beroende på typ av rörmaterial. Ibland luktar vattnet illa, detta
kan bero på förekomst av jordgas eller aromatiska ämnen, som uppstår vid
förruttnelse. Jordgaserna är mycket flyktiga:
Om vattnet skakas upp eller
luftas, försvinner de. Svavelväte förekommer som jordgas och har en vidrig lukt,
som påminner om ruttna ägg. Smak på vattnet förorsakas ofta av samma ämnen, som
ger vattnet färg och lukt, men också bero på hög järnhalt. |
Grumlighet
Grumlighet i vattnet kan förorsakas av sönderfallsprodukter från
växtdelar eller av vittringsprodukter från mineral. En särskilt otrevlig form av
grumlighet förorsakas av kaolinslam, som gör att vattnet ser ut att innehålla
"rök". Grumligheten kan vara bärare av bakterier. Grumligheten gör vattnet
oaptitligt och kan förorsaka igensättningar i installationer. |
Kalk
Hårt vatten innehållande kalcium och magnesium vållar betydande olägenheter
såväl vid hushållsanvändning som för personlig hygien. Hårt vatten bildar
kalkutfällningar, som gradvis kan byggas upp till att helt proppa igen
rörledningar, duschsilar och ventiler i tvätt- och diskmaskiner. Då man tvättar i
hårt vatten, måste tvättmedlet först neutralisera vattnets hårdhet. Att använda
för mycket tvättmedel är slöseri och dyrt - för litet resulterar i grådaskig och
oren tvätt. Hårt vatten försvagar textilierna, som får en förkortad livslängd. |
Salt
Hög salthalt (kloridhalt) kan bero på infiltration av havsvatten, men kan
också komma av saltavlagringar i grunden. Hög salthalt påskyndar
korrosionsangrepp i rörsystemet och förorsakar smakförändringar, vattnet smakar
salt. |
Bakterier
De flesta bakterier som finns i vatten är helt ofarliga, men hög
bakteriehalt kan tolkas som en risk att vattnet också innehåller
sjukdomsalstrande bakterier. Därför måste vattentäkter skyddas så att de ej
tillförs ytvatten eller förorenat vatten med hög bakteriehalt. |
Radon
I bergborrade brunnar kan vattnet innehålla skadliga halter av radon.
Radon avger strålning, som ökar risken för cancer. Radon tas upp i kroppen, när man dricker vatten. Radon som avges i luften från vattnet ökar också risken för
lungcancer. |
|
|
